Kroppen känns annorlunda och man ser på saker med helt andra ögon. Jag vill inte direkt påstå att jag menar skyddsmekanismen eller den ovillkorliga kärleken. Inte heller värmen man känner när man möts av ett skrattande ansikte... Nej, känslan i kroppen och reaktionerna på omgivningen. Vuxenheten och ansvaret. Sen finns det något mer...som jag inte riktigt kan sätta ordet på, bara känslan att det inte är som tidigare. Att kroppen är förändrad menar jag inte bristningar och massa leverfläckar, för det klarade jag mig helt ifrån även om jag inte hade gråtit över lite bristningar.
Nej, just nu ser man kroppen med andra ögon och man behandlar den på ett annat vis. Möjligen är det tillfälligt eftersom man ammar och att Nikita är så beroende av MIN kropp. Eller sp sker det verkligen något... Inser dock att detta inte gäller alla som får barn. Vissa missar helt det ansvar det medför och att man alltid ska finnas för sitt barn är inte heller givet. Förstår om detta är svårt att tolka men nog måste det ske något inom en?
Idag har jag firar min första riktiga morsdag. Absolut inget märkvärdigt. Vackra rosor, vita förstås! :D
Gjorde lite ärenden på fm såsom att införskaffa strandtält till valpen och ett par rosa snickarbyxor till mig. Fanns dessvärre inga shorts annars hade jag gärna tagit det oxå. Så nu är man redo att smutsa ner sig :P eller...?!
Nu ska ja ringa min mamma!
Ha det gott!
//JP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar