Klara färdiga...åla!

Hej hopp vad jag skrivit på sistone. Självupptagen?! Nja, det vore kanske att ta i men jo nog har man ett schema att gå efter. Mellan allt passar jag på att gosa lite extra.
Idag var det föräldraträff och tidningen var närvarande. Tror dom fick en rätt bra bild på Mattias och Nikita men det gör inget om dom väljer någon annan :)
Inget illa menat till maken alltså!
Idag gjorde Nikita ytterligare ett framsteg. Hon ålade sig fram till pappas tidning. Så nu bör vi nog skaffa de sista grindarna!

Nä, det får fasen duga. Dags för big Bang nu!

//JP

Läxförhör!

Ja, då har vi tjejer vart på babysim. Gick kanon! Nikita surrade som fasen men några pojkar och passade även på att stänka ner dom :) Moa som satt på sidan lyckades även hon få lite vatten på sig :P ska nog kolla om jag nästa gång kan byta om på damernas istället. Blir kaotiskt där inne! Sen är det rätt surt att stå och frysa i väntan på duschen... Får väl se hur det blir.

Väl hemma har man utfodrat samtliga och plockat undan. Lyssnat på läsläxa och försökt läsa för Nikita... Gick mycket lättare innan hon skulle äta allting :)

Imorgon är det dags för babyrytmik, undrar bara hur jag ska få in Nikitas sovtid på fm... Tål att kluras på!

Nu är det mys i soffan innan tjejerna ska hoppa i snarklådan.

Ha de gott!

//JP

En vanlig dos av verkligheten...

Jag tänker otroligt mycket. Har nog alltid fallit in i den gruppen som kallas grubblare...
Jag tycker otroligt mycket. En åsikt har jag oftast och inte alltid den åsikten man önskar höra...
Jag pratar...oftast. Utan kommunikation gör man sig sällan hörd. Dock viskar jag helst det som bekymrar mest...åtminstone om det är mina egna bekymmer.
Som liten var jag rätt tystlåten, kan väl säga att det gick över :)
Jag litar inte på speciellt många... Min tillit har fått sig alltför många slag.
Jag älskar få men innerligt. Jag kan gå genom eld och vatten för dom som har fått ett rum i mitt hjärta. Jag hyser ingen sympati för de som gör anspråk på mina inneboende.
Jag bär på mycket smärta men eftersom jag har mer envishet låter jag inte smärtan nå mig. Min tröskel liknar mer berlinmuren...innan fall!

Jag är otroligt mycket saker samtidigt som jag fattas massor. Vi utvecklas för varje dag som går och för varje individ vi möter längs vägen.
Kanske lyckas man en dag möta säcken som innehåller det man saknar...men blir man någonsin komplett eller är det vår ofullständighet som gör oss eftertraktade?

//JP

Brist på...tid?

Dagen har bara nått halvtid men tänkte ändå bjuda på ett inlägg.

Började morgonen med att väcka Nikita, Moa var redan vaken och redo för frulle. Känns grymt att väcka Nikita när hon sover som bäst men anser att hon är i yngsta laget att vara ensam hemma. Imorgon får man väl igen och hon vaknar tidigare än vanligt...

Ikväll är det dans som gäller och imorgon är det Nikitas tur att bada. (Ifår var det Moa). Får hoppas det går lika bra som sist, har ju Moa med mig som hjälp :)

När jr vaknar är det dags för lite käk, vilket min tarm vore glad för.

Ja...att uppdatera bloggen på fm gav föga intresse. Nåja!

Ha en fortsatt trevlig dag!!!

Tryggt i säkerhet?

Ja...

Varit en lång dag som nu äntligen leder mot sitt slut. Ska göra mitt bästa för att sova lite och hoppas min hosta inte väcker Nikita varje gång...

Imorgon är en ny dag med nya tag och vi hoppas på ett bättre väder. Mitt huvud behöver komma ut i friska luften.

Nu ska jag invänta att min man kommer och gör mig sällskap i sängen. Att ha honom nära sig är bland de bästa som finns! Älskar dig hjärtat mitt!

Ha de gott!

//JP

Host!

Oj, nu var det några dagar sedan man gjorde något livstecken på bloggen.
Jo vi lever! Vi har varit (är) krasslig. Förbannade förkylning att vara dryg! Hosta, feber och halsont...vilken dröm. Bättre sömn har man haft. Får väl se hur länge den behagar hålla i och hur många man smittar ner längs vägen. Hoppas Moa klarar sig, Nikita har vi redan smittat. Hon är dock bättre fast inte helt bra. Tänder och förkylning är nog inte den bästa kombinationen men jag tycker hon gör det himla bra. I helgen fick vi besök av ambulanssjuksköterska. De va trevligt!

Nä, om jag ska göra som Nikita en stund... ZzZz

Ha de gott!

//JP

Uppdatering av utveckling.

Har precis suttit och fyllt i Nikitas bok. Inser att det säkert finns saker man kommer att ha missat men över det stora hela har jag nog skött mig fint.
Idag började vi dagen lite tidigare än vanligt. Hon vaknade vid halv sju?! Nog är man bortskämd med att få kliva upp "sent", så egentligen borde man inte klaga.
Skulle tro hon besväras lite av trycket från tanden. Men är överlag fortfarande lika glad. Är inställd på att det kan komma förändras.
Imorgon är det dags att ta sig vatten över huvudet. Hoppas vi kommer att gilla det :) ska se till att Mattias tar något kort på henne så även den dagen förevigas.
Nikita har börjat experimentera lite med benen. Kul att se hur hon svajar med världens sötaste rumpa. Med lite frustande ljud envisas hon för att sedan explodera. Ja, humör har hon minst sagt. Sju månader och vet redan nu vad hon vill :)
Hade tänkt mig en eftermiddags promenad men det blåser så hemskt så vi får se hur det blir med den saken.

Ha en trevlig dag!

//JP

Jagaren bär lingon.

Ni är få som hört talas om jagaren men låt mig berätta vad jag hörde om honom här om dagen.
Det var ganska sent på kvällen som han vandrade ut i skogen med sin bössa och en hink. Solen hade precis gått ner och månen lyste klar på himlen. Han gick längs en snårig stig och funderade på vart denna väg skulle leda honom. Han mötte en annan jagare som precis var på hemgång. Han berättade för våran jagare att det fanns inget att finna längs denna stig.
Jagaren bestämde sig ändå för att följa sin magkänslan och fortsatte treva i snåret. Han gick och gick och det vart bara mer och mer krokigt. Han fick ducka för hinder längs vägen och hoppa över stubbar och rötter. Han snubblade många gånger och slog sig hårt på benen. Han tvekade många gånger men tog ändå modet att fortsätta.
Efter många timmar nådde han en glänta som månen lyste upp och där...där hittade jagaren röda vackra bär som var det godaste han någonsin smakat. Han plockade med sig några bär i sin keps och fortsatte längre in i skogen. När han plötsligt hör ett dån Han laddar bössan och fram stiger en mäktig älg. En älg så stor och ståtlig som få skådat. Han gör sig redo att skjuta men hejdar sig i sista stund. Vem har den rätten att sätta stopp för denna ståtliga herre?! Han inser hur lycklig han är för att ha fått möta denna individ och bestämmer tillslut att låta honom leva och jagaren vänder hemåt.
Hans poäng för natten var att livet är en ständig kamp och man får kämpa väl för att se saker och hitta den lycka alla eftersträvar.
Dagen därpå gick jagaren till en slaktare och köpte sitt kött. Inte lika fint som det han såg i skogen...men det finaste man önskar kan å andra sidan inte köpas för pengar.

Det var den lilla berättelsen om Jagaren...väldigt olik den jag brukar plåga min man med när han ska sova men även jagaren kan ha sina seriösa dagar.

//JP

Söndag och åkrar som svajar.

Då hade även denna vecka nått sitt slut. Tiden verkligen rusar förbi utan någon respekt för vad man vill hinna med. Står inte på förrän julen knackar på dörren. Apropå jul så borde vi börja fundera på en tomte...

Tog med mig make och barn ut på en promenad idag. Vart kanske en aning längre än vad jag först tänkt...fast å andra sidan, så långt var det inte och trots molande värk i ryggen så var det riktigt skönt. Ganska lagom runda ändå. Förutsatt att Nikita vill sova + åka vagn :) hon tycks då ännu trivas i den :D

Vi får se vad morgondagen bjuder på
Nu ska även jag försöka sova, även om min trötthet tycks gått över för stunden.

Ha de gott allesammans!

Tandsprickning och herrgårdsbesök.

Idag hade Ovako öppethus vilket gav oss möjligheten till att kika in herrgården. Vilken kåk! Kanske skulle satsa på den :D väl där inne uppmärksammade jag att Nikita har en tand som håller på att spricka fram. Känner lite av tanden som hunnit komma fram. Vet inte alls hur lång tid man ska beräknas vänta innan den kommer att synas utan att verkligen rota i munnen. För det är inte direkt att hon vill samarbeta med att visa sitt tillskott i munnen :) men den känns och jag hann glimta lite utav den.
Så på sin 7 mån.dag dök det fram en bit tand :)
Hon fick även inviga sittvagnen så vi kunde "sela fast" henne. Såg ut att trivas bra i den!

Nu är det kväller även för min del. Sällan man är vaken sist i huset :P törs inte sitta uppe förlänge heller utifall Nikita behöver en.

Ber att få hälsa er god natt och på återseende! Ja just, nästa vecka börjar babysim! Ska bli spännande att se vad hon tycker om det :D

//JP

Farmor...

Idag har det vart en sådär dag som man hade valt att gömma sig hos farmor. En trygg plats där man någonstans vart förstådd i tysthet och ompysslad av sann kärlek.
Vill inte påstå det skett något speciellt, men har ändå lidit av en sådan dag. Gnuggar min ring lite extra som är en av dom minnen man har efter henne.
Ja, nog saknar jag henne. Vi var nog allt lite av samma skrot och korn. Vi tyckte oftast lika och vi bad inte om ursäkt för det :)
Livet kan tyckas orättvist..som tar dom vi behöver lite extra mycket av. Jag hade önskat att hon kunde ha deltagit på mitt bröllop och att hon skulle fått träffa Nikita. Att hon skulle fått se mitt hem och fått veta att det ordnade sig tillslut. Vilket hon säkert aldrig tvekade på.
Även om jag vissa stunder saknar henne mer än något annat så vet jag att hon finns där. Jag bär alltid ringen till minne av henne och i mitt hjärta finns hon alltid kvar. Jag vet att hon var förtjust i min Irma så det är skönt att veta att dom har varandra där dom nu är.
Ja du farmor! Se till att träna på vändtian för en dag kommer jag och då du! ;) <3

Hade tyvärr ingen bild på farmor på telefon så ni får föreställa er henne som den ängel hon är.

//JP