Separationsångest

Idag spenderades dagen i Stockholm tillsammans med min bästa vän J och hans flickvän. Vi armbågade oss runt på nordiska trädgårdar (mässa i Älvsjö). 

Köpte några lökar som vi hoppas kommer att trivas bra i vår mur. Ska bli så spännande att få börja plantera där. Men först "några" påsar jord. 

Några plantor ska beställas med. Kanske dags att sammanställa den biten med. 

De två minsta barnen lekte hos sin mormor medan den största fick göra något som hon gillar. BAKA! Tur Mattias mormor still going strong! 

Det var med stor ångest man lämnade Ludwig. Det känns inte helt okej ännu... Men det var välbehövligt! Efter två intensiva mammaår så ser jag fram emot att få spendera en helg i Sthlm. Tillsammans med min man och vänner. Äta och dricka gott, samt bara koppla av. 

Vem vet, kanske lite fönstershopping med. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar min vardag! Men ibland...ibland behöver även jag en liten paus. 

Men nu behöver jag sömn...innan Luddeman vill gosa. 

Ha en fantastisk fortsättning på kvällen/natten. 

På återseende! 

Människans beteende.

Varför ber vi om ursäkt för våra tankar/känslor? Varför fungerar människan på det sättet? Har vi inte rätt att få tycka och tänka, känna och tro? Måste vi ursäkta dem så fort det "stör" en annan individ? 

Jag är absolut inte ett dugg annorlunda. Jag kan hantera konflikter, däremot känslomässiga konflikter är svårare. Mitt drivande att inte såra mina närmaste är starkare än kraften att "upplysa". Lustigt hur människan fungerar i olika situationer. Lika hur vi förändras efter händelser.. Sjukdom, dödsfall, barn m.m. Allt påverkar och bearbetar oss till vilka vi blir. 

Tänk om vi kunde sätta ord på alla våra tankar. Eller iof, vi hade väl mest troligt bara ursäktat oss då?! 

Jag inser att det blir långt mellan mina inlägg. Men tiden...denna tid...och motivation ;) 

Nä, lite tvätt innan läggdags. Vart fasen tar barnens kläder vägen?! Behovet av utökad garderob är stort. Hos alla i familjen iof  

Passar på att tacka mamma för all hjälp. Om det inte vore för dig hade jag mest troligt suttit i tårar nu. 

//JP