I eftermiddag lekte jag tillsammans med min dotter helt efter hennes önskemål. Ingenting där jag försökte lära henne något, utan snarare hon visade mig.
Hon är snart två år och har redan denna fantasin, eller rättare sagt, reflektioner över det verkliga livet. Även om det i hennes värld känns så mycket enklare.
När vi kommer hem från dagis börjar hon med att tilldela några djur sina namn. Idag har dom mest troligt pratat om Bamse... Råttan fick namnet Jansson och hästen bytte tillfälligt namn från hästen Ester till Malin. Malin efter ett kalas vi nyligen var på. Hon minns namn, hon har verkligen koll på det. Något gör att hon snabbt fastnar för vissa. Dom behöver inte ens ha pratat med henne, bara hon fått höra vad dom heter. Spännande!
Efter namncermonin skulle djuren kissa, oj ni må tro de var nödiga!
Eftersom vi inte hittat pottan till dockorna än så satte hon dem på hennes plasttallrikar. Apan kissade så mycket att han blev blöt på benet och blev tvungen till att torkas.
Sen blev det dags att laga mat och utfodra dockorna. Ni vet, Åsa, Pricken, Skrållan, Lilly och Hanna (som ibland även heter Ida). Bristen på småstolar ledde till att hon satte dem i dockvagnarna och började mata. Men under måltiden tar mjölken slut!!! Hon ger mig en hink och den andra behåller hon själv. Hon talar om för mig att vi ska gå till affären, och köpa mjölk och snuttis (tygstycket man gosar med till kvällen). Hon visar mig HUR man ska hålla hinken och vart man ska gå på mattan för att komma till affären. Hon ger mig låtsasmjölk och lägger ner en scarf i hinken (som får agera snuttis). Sen går vi hem...
Hem för att bygga med lego. Jag får äran att bygga huset, efter hennes ritning och hon börjar lägga in gubbarna och några får tom stå på taket! Fast man inte får (som hon noga upplyser).
Nu vaknar även lillebror och vill vara med.
Vi lägger oss i kuddhörnan för att se när Nikita börjar klä ut sig och dockorna. Mössor och halsdukar, tofflor och vantar. Sen blev hon visst tvungen att gå till affären igen, men denna gång fick jag stanna hemma. "Hej då, syns sen!" Hon vinkar och går ut i hallen... Mumlar något jag inte kan tyda och kommer sedan tillbaka. Mer mjölk hade hon köpt, och morötter! Malin var hungrig. Vi rundar av eftermiddagen med lite bokläsning och gos innan resten av familjen kommer hem.
Detta kanske för er är helt ointressant, men att se hennes initiativ till lek och hur hon steg för steg berättar hur man ska göra, och vad hon gör. Det är för mig magiskt. Jag förundras över allt som finns i denna lilla kropp. Att alla ord får plats?!
Älskade underbara dotter, även jag lär mig något nytt varje dag.
//JP
