måndag 16 december 2013

Gårdagens brev?!

Ja, det är några dagar sedan jag lovade ett inlägg. Inte någon ide att komma med undanflykter. 
Det är strax dags för kväller men kom att tänka på mitt löfte till er.
Det är inte mycket som sker som kan vara av intresse för er att veta. Även om jag tycker varje dag är helt fantastisk. Aldrig kunde jag ana att det är så spännande att se all utveckling och kreativitet som sakta smyger sig fram. Jag vet inte om det just är för att att det är mina barn. Utvecklingen hos andras barn är även den intressant. Det ligger väl rätt i tiden, min tid. 
Man hör hur valpen leker och pratar med sig själv och dockorna, hur fantasin flödar och hur hon ska gå till affären på låtsas. Eller "åka till affäret" som hon själv säger. Hur hon förvränger rösten och busar och hur hon skrattar till tok på tv'n. Ungen har humor! Hon vet även vad hon vill. I de avseende hon får bestämma så utgår man från hennes vilja. Givetvis sker de tester från hennes sida, som många gånger kan påfresta de trötta sinnet. Men förhållandevis går vi hand i hand. Likväl som jag vet hur jag kan "manipulera" så vet hon hur man lindar mamma runt lillfingret. Hon är inte ens två år?! 
Ludde börjar även han visa nyfikenhet för omvärlden och förstår att det finns mer än bara mamma. Vilket leder till att han nattetid vill ha mamma nära, mycket nära. Men det är okej, även om det vore skönt att för en natt ha heeeela sängen själv. Det är en del i utvecklingen och den styrka som den enskilda individen behöver. Det är inget som varar i evighet, utan man får leva i nuet. 
Jag känner mig säker, jag blir inte lika paralyserad av alla div besked man läser. Jag utgår från min magkänsla och våra åsikter. Jo, Mattias har oxå en viktig roll även om det är jag som är hemma med dem. 
Offentligt ammande, för eller emot? 
FÖR! Jag ser hellre att barnen får mat/närhet/törstsläckande eller vad det nu kan vara, än att höra barnen gråta i vild förtvivlan. Vad är egentligen problemet? Helt ärligt?!  Senast i lördags stod jag på Childrenshouse med Ludde hängande i bröstet. Hyfsat diskret men ändå ammande. Vet inte om de som stod bredvid ens fattade vad jag gjorde. Nu hade jag inte kunnat göra så med valpen, hon var en sådan tös som satt länge vid bröstet. Ludde är en smula effektivare på den biten. 

Nä, jag är ledsen men nu ids inte ögonen mer.

Ska verkligen försöka bättra mig, hört den förut? :P 😜

//JP



tisdag 10 december 2013

Imorgon

Ja, imorgon ska jag ta mig tid att blogga idag är jag alldeles för trött, och humöret dalar. Då kan de bli dumt. Så...natti natti. 

//JP