Avslut

Nu är det bestämt. En ny blogg är skapad och ett försök att hålla en mer röd tråd genom inläggen. 

Intresserad av adressen? Hojta till så får ni den. Ni andra kanske lyckas springa in på den tillslut ändå. 

Välkomna! 

Jag har en plan

Jag har börjat fundera lite på att starta en ny blogg med lite mer fokus på vissa saker. 

Jag måste fundera lite mer på det hela innan det blir bestämt. Jag meddelar er isf 😄

Separationsångest

Idag spenderades dagen i Stockholm tillsammans med min bästa vän J och hans flickvän. Vi armbågade oss runt på nordiska trädgårdar (mässa i Älvsjö). 

Köpte några lökar som vi hoppas kommer att trivas bra i vår mur. Ska bli så spännande att få börja plantera där. Men först "några" påsar jord. 

Några plantor ska beställas med. Kanske dags att sammanställa den biten med. 

De två minsta barnen lekte hos sin mormor medan den största fick göra något som hon gillar. BAKA! Tur Mattias mormor still going strong! 

Det var med stor ångest man lämnade Ludwig. Det känns inte helt okej ännu... Men det var välbehövligt! Efter två intensiva mammaår så ser jag fram emot att få spendera en helg i Sthlm. Tillsammans med min man och vänner. Äta och dricka gott, samt bara koppla av. 

Vem vet, kanske lite fönstershopping med. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar min vardag! Men ibland...ibland behöver även jag en liten paus. 

Men nu behöver jag sömn...innan Luddeman vill gosa. 

Ha en fantastisk fortsättning på kvällen/natten. 

På återseende! 

Människans beteende.

Varför ber vi om ursäkt för våra tankar/känslor? Varför fungerar människan på det sättet? Har vi inte rätt att få tycka och tänka, känna och tro? Måste vi ursäkta dem så fort det "stör" en annan individ? 

Jag är absolut inte ett dugg annorlunda. Jag kan hantera konflikter, däremot känslomässiga konflikter är svårare. Mitt drivande att inte såra mina närmaste är starkare än kraften att "upplysa". Lustigt hur människan fungerar i olika situationer. Lika hur vi förändras efter händelser.. Sjukdom, dödsfall, barn m.m. Allt påverkar och bearbetar oss till vilka vi blir. 

Tänk om vi kunde sätta ord på alla våra tankar. Eller iof, vi hade väl mest troligt bara ursäktat oss då?! 

Jag inser att det blir långt mellan mina inlägg. Men tiden...denna tid...och motivation ;) 

Nä, lite tvätt innan läggdags. Vart fasen tar barnens kläder vägen?! Behovet av utökad garderob är stort. Hos alla i familjen iof  

Passar på att tacka mamma för all hjälp. Om det inte vore för dig hade jag mest troligt suttit i tårar nu. 

//JP

Växa och upptäcka världen

Så har jag den äntligen i min hand! Är du intresserad så hittar du den till fantastiskt pris på www.fyndlisa.se 

Kan verkligen varmt rekommendera denna. En bok som rätar ut många frågetecken och sträcker sig över de första 75 levnadsveckorna. Ni må tro det händer massor! Perfekt present till de kommande föräldrarna alt nyblivna. 

//JP

Ännu ett år har passerat.

Så har då vår älskade Nikita fyllt två år! Att säga att tiden rusar fram vore en underdrift. Tänk att det redan gått 24 månader sedan min dotter föddes?! Å tänk allt som skett under dessa 24 månader! På sin födelsedag la vi till ordet "optimistisk" i vokabuläret. Hon är verkligen duktig på att föra dialoger. Samt att förstå andra. Hyser stor sympati! Sympati, de vet jag vuxna som saknar...! 

Jag är så glad att de finns en stor släkt som vill vara med och dela dessa stunder med oss och barnen. Härligt att se!

Ja, så nu ska hon lära sig cykla. Tror faktiskt hon kommer få kläm på de ganska fort. Vi längtar till våren. Av många anledningar 😄

Nä, jag får återuppta detta en annan dag. Nu är mina ögonlock tunga. 

//JP

Tröttmössa

Det börjar kännas... Närmare tre veckor med bacillerna cirkulerande. I dagsläget är de herrarna som är klenast. 

Tre barn och en sjuk man gör en knappast utvilad?! 

Denna vecka känns enormt tungrodd ändå. Massor med "måsten" och tiden springer fortare än vanligt...

Om jag bara hade lite mer ork!

Så, nu gör jag kväller. Förtkortar vakentiden lite till. 

//JP

I skuggans sken...

I mörkrets ensamhet plockar jag bort de sista felplacerade sakerna. Strävan efter fläckfritt gör sig oftare påmind när man är trött och skör. Tacksam att min son sover i "pigkammaren" vilket hindrar mig från att rensa i köket. 

Veckan har varit lång, någonstans hoppas jag den ska sluta bättre än den började. 

Kryper ner bredvid min älskade son. Hur underbart de än må vara att höra han andas, är det jobbigt för själen att höra han så täppt. Jag gör vad jag kan för att skydda honom, men hans snoriga och minst sagt kärleksfulla syster har oxå hon starka åsikter. 

Älskade liv. Tänk hur livet kan vara mig givmild. Alla mina hjärtan i livet, stora som små. 

Lämnar i den stämning sinnet hamnade i och försöker mig på lite sömn. En svårfångad "art" med småbarn...och...de vanliga?!

//JP

Resa med småbarn

Nej, att säga sig vara en mästare med att resa med småbarn vore en enorm lögn. Jag brukar ju alltid vara den som överpackar när de bara vart jag och Mattias som åkt. Men samtidigt måste man ha allt! Ni vet...kläder, blöjor, välling, flaskor, droppar, leksaker, snuttis, kamera, frukt, laddare, mediciner, smink, iPad, hårborste osv osv... Suck! Man kan säkert banta ner men på vad?! Tror det är mer HUR det ska packas som jag behöver träna. Farfar hävdar att jag inom några år garanterat lärt mig. 

Resan lärde oss lite iaf. Vår dotter KAN vara extremt charmig trots saknaden av middagslur. Bilen vi äger ÄR för liten. Vi är ganska duktiga på att underhålla BÅDE varandra och barnen i bilen. 

Nä, efter en lång dag gör jag kväller. Lik en prinsessa på höga madrasser. Måtte man slippa ärtan! 

//JP

Framtidens skapare...

I eftermiddag lekte jag tillsammans med min dotter helt efter hennes önskemål. Ingenting där jag försökte lära henne något, utan snarare hon visade mig.

Hon är snart två år och har redan denna fantasin, eller rättare sagt, reflektioner över det verkliga livet. Även om det i hennes värld känns så mycket enklare. 

 När vi kommer hem från dagis börjar hon med att tilldela några djur sina namn. Idag har dom mest troligt pratat om Bamse... Råttan fick namnet Jansson och hästen bytte tillfälligt namn från hästen Ester till Malin. Malin efter ett kalas vi nyligen var på. Hon minns namn, hon har verkligen koll på det. Något gör att hon snabbt fastnar för vissa. Dom behöver inte ens ha pratat med henne, bara hon fått höra vad dom heter. Spännande! 

Efter namncermonin skulle djuren kissa, oj ni må tro de var nödiga! 

Eftersom vi inte hittat pottan till dockorna än så satte hon dem på hennes plasttallrikar. Apan kissade så mycket att han blev blöt på benet och blev tvungen till att torkas. 

Sen blev det dags att laga mat och utfodra dockorna. Ni vet, Åsa, Pricken, Skrållan, Lilly och Hanna (som ibland även heter Ida). Bristen på småstolar ledde till att hon satte dem i dockvagnarna och började mata. Men under måltiden tar mjölken slut!!! Hon ger mig en hink och den andra behåller hon själv. Hon talar om för mig att vi ska gå till affären, och köpa mjölk och snuttis (tygstycket man gosar med till kvällen). Hon visar mig HUR man ska hålla hinken och vart man ska gå på mattan för att komma till affären. Hon ger mig låtsasmjölk och lägger ner en scarf i hinken (som får agera snuttis). Sen går vi hem...

Hem för att bygga med lego. Jag får äran att bygga huset, efter hennes ritning och hon börjar lägga in gubbarna och några får tom stå på taket! Fast man inte får (som hon noga upplyser). 

Nu vaknar även lillebror och vill vara med. 

Vi lägger oss i kuddhörnan för att se när Nikita börjar klä ut sig och dockorna. Mössor och halsdukar, tofflor och vantar. Sen blev hon visst tvungen att gå till affären igen, men denna gång fick jag stanna hemma. "Hej då, syns sen!" Hon vinkar och går ut i hallen... Mumlar något jag inte kan tyda och kommer sedan tillbaka. Mer mjölk hade hon köpt, och morötter! Malin var hungrig. Vi rundar av eftermiddagen med lite bokläsning och gos innan resten av familjen kommer hem.

Detta kanske för er är helt ointressant, men att se hennes initiativ till lek och hur hon steg för steg berättar hur man ska göra, och vad hon gör. Det är för mig magiskt. Jag förundras över allt som finns i denna lilla kropp. Att alla ord får plats?! 

Älskade underbara dotter, även jag lär mig något nytt varje dag. 

//JP

Vad skriver man egentligen?

Jag har tappat tråden. Jag känner inte att de tafatta orden leder någonstans. Jag måste hitta ett ämne, hitta tråden...

Även om ni kanske nöjer er med min vardag behöver den utformas. 

Tåls att klura på... Hur ska jag forma mitt skrivande så jag når fler ögon...?