Jul även i år.

Har påbörjat lite byte av gardiner och ljusstakar. Har man flyt kanske man är klar till första advent. Ska nog fasen slita fram tomtar och glitter med. Ska det vara så ska det, plus att det är mindre kul att ta ner det direkt. Återstår att se.
Hade tänkt mig ett längre inlägg men jag går och lägger mig istället. Ska ju orka med natten och nästa dag också.

Ha de!

//JP

Besiktning hos läkaren

Idag åkte man tills-viken helt själv?! Var dock inte borta speciellt länge. Kändes verkligen konstigt! Men hon hade det bra hemma med sin far behövs nog lite sådan träning, både för henne och mig ;)
På em tog hela familjen en timmes promenad i rask takt och kvällen avslutades på simhallen.
Nu har jag bestämt mig för tidig kväller. Lyssna på lite av det dr. W sa. Vägen är lång men det går nog bra. Återstår att se vilken skjuts man får.

God natt och ursäkta mitt kryptiska avslut. Men på djupet kommer jag aldrig yttra mig här. Knappt du lyckas genom att fråga :). Tilliten är en bristvara.

Ha de gott!

//JP

Glädjens vind.

Dagarna bjuder en på så många intryck. Det är miljoner känslor som stormar genom kroppen under de vakna timmarna.
Imorse fick jag lite sovmorgon, behövligt! Men har ändå svårt att utnyttja tiden. Sov åtminstone några minuter. Resten ägnade jag till funderingar, stress och dåligt samvete för att man "slappar".
Jag borde inte tänka så ,en det blir gärna dom banorna ändå. Jag har många timmar som saknas i kroppen. Tur det finns smink som kan dölja påsarna :)

Snart kommer mannen i mitt liv hem, då blir det lite Solsidan innan det är dags för kväller.

Nu lite nyponsoppa och skinka :) mums!

//JP

Stapplande steg.

Idag var det babyrytmik, avslutning :/ hade riktigt trevligt! Svårt att sätta ord men någonstans var det något jag verkligen behövde. Enkelt men värdefullt!
N har även legat i hårdträning idag tror jag bestämt. Hon tränar stenhårt på att kunna stå och även gå. Hon tog några steg, uppskattningsvis 4-5, innan hon behövde stöd. Honnör verkligen viljan! Vi får väl se hur lång tid det tar innan hon fattar galoppen.
Borde egentligen svabba av tänderna och gå till sängs. Hade en mindre rolig natt. Skulle tro det hänger samman en del med Nikitas utveckling.

Lika bra att göra slag i saken innan plikten kallar.

//JP

FyndLisa

http://www.fyndlisa.se/
En sida med riktigt bra priser på både böcker och musik.
Detta är visserligen lite gratisreklam, men allt för jobbet :D

Sekunder av stadiga ben.

Idag vart det en liten kortare shoppingtur till S-viken. Ids inte åka längre än så, spar det till senare :)
Vi var nog för dåligt upplagda men som sagt lite blev gjort.
Fick sedan främmande av A och hans tjej. Håller tummar på att det blir evigt. Hon verkar helt klart vettig och lätt att surra med. Hoppas på att få lära känna henne mer.
På kvällen innan det var dags för Nikita att sova experimenterade hon lite. Som vanligt är hon mest kreativ på att testa saker innan läggdags. Så, ikväll stod hon helt själv i ca 7 sekunder! Innan hon lufta foten och försökte gå. Då liknade stilen mer en rolig kväll på krogen. Men oj vad hon kan, när hon bara tar det lugnt! Står nog inte på :P
Nu ska jag göra kväller och hoppas på att kroppen inser sitt bästa och somnar!

Ha de gott!

//JP

FyndLisa!

Nya böcker från 25:-?! Ja namnet är verkligen passande!!! Riktigt billigt!
Fanns även musik för samma peng! Hell yeah!!!

http://www.fyndlisa.se/p/83/allt-om-traning-kost-halsa

//JP

Tillsammans igen?

Är den här igen? Är den här för att stanna en stund?
Jag har inte tid, ork eller lust. Låt mig vara ifred. Jag behöver tiden och platsen till annat.

Perioder i livet formar ens framtågande.

Känner mig en smula labil, för att inte vara för framfusig. Tror jag nog skulle kunna lägga pusslet om jag gav mig själv tiden och modet. Väljer dock ändå att fortsätta treva och hoppas på det bästa. Inväntar dom så att säga...

Inser att taggarna skjuter ut fortare än jag vill och jag ber om ursäkt om jag attackerar med min ärlighet.

Nog om det!
Idag hade vi mamma & L på besök.
Nikita charmar dom för fulla muggar. Nu gör hon det med de flesta iof.
Idag sov hon lite andra tider under dagen så vi får väl se när hon tänker vakna imorgon. Eftersom dagens sömn resulterade i senare läggtid. Hoppas bara min kropp får vila lite. För utan att jämra sig för mycket så känns det på i kroppen.

Ska nog ta med maken upp nu. Vi har skaffat oss tidigare sovtider :)

Ha de gott allesammans!

//JP

Verklighetens ansikte.

I ca 20 år har jag våndas över mig själv. Att se sig själv i spegeln och med mer eller mindre förakt iakttaga sig själv.
Från redan tidiga år insåg jag vikten av att ha en "normal"-vikt. Det fanns några grabbar som snabbt gav mig en kurs i detta och det trängde in under huden. Jag valde ändå att inte visa min sorg utan skaffade mig själv lite skinn på näsan och med en falsk trygghet i mig själv nådde jag en makt som inte alla kunde rå på.
Denna ständiga påminnelse om saknaden av kilon känns på. Kläder som inte sitter som önskat och skvaller bakom ryggen. Min sjukdom gjorde inte denna situation till något enklare att relatera till men för några år sedan gjorde jag framsteg i mig själv. Efter många år på botten har man blivit en fantast på spel men också på att simma. Det finns en mening dom gånger jag låter masken ramla för de utvalda.
Det är med blandade känslor jag ser mig själv i spegeln. Jag vet att jag duger och att jag vägrar låta folk sänka mig.
Det är möjligt att folk inte menar något illa, möjligt att grabbarna inte heller menade något illa. Men ibland gör ens handling skada, mer skada än man kan tro.
Vikt har alltid varit otroligt känsligt för mig. Att Nikita också visar sig vara en, åtminstone i dagsläget, mindre tjej får mig automatiskt att inta en skyddstaktik.
Hon är liten och aktiv. Hon är perfekt! Jag hoppas även hon får skinn på näsan och med en äkthet.
Alla är vi olika. Jämför inte mig och min dotter med dig och de dina. Glöm inte att ord kan skada djupare än tänkt.
Att hon sedan är min dotter innebär iof per automatik att jag ALLTID kommer att slåss med näbbar och klor. Fast det behöver man säkert inte förklara. Blir dock så förvånad att det redan från spädbarn ska jämföras... Är vi så ynkliga, vi människor alltså?! Varför kan man inte bara ta det att alla är olika?
Människan är en hemsk varelse men också en underbar. Ett rovdjur men samtidigt ett byte.

Vikten av vikt är oväsentlig i vikten av kärlek och välmående.

Nu tänker iaf denna hök gå till sängs. Även morgondagen ska orkas med.

//JP

Farsdag.

Idag är det farsdag!
Älskar dig pappa min <3

Spåren i sanden.

När det sker saker i ens tillvaro får den en att tänka många steg i div riktningar.
Min man är en av de viktigaste sakerna i mitt liv. Utan honom vet jag inte hur mitt liv skulle fungera. Detsamma gäller mitt barn och för den delen även min bonusdotter. Hur skulle man kunna gå vidare om något hände?!
Man ska sällan tänka i dom stegen men när saker inträffar blir banan nära.
I fredags var min man med i en bilolycka vilket fick min stackars hjärna att spinna i div olika riktningar.

Tänk om något mer allvarligt skulle skett... Min man, min svärmors barn och även den svärfar som gjort klart med att vi inte ids lägga tid på. Hur skulle han han ta en sådan händelse?! Tiden den skulle ta innan beskedet nått honom och tanken att veta anledningen till det hela. I min vildaste fantasi kan jag inte förstå det valet han gjort, men å andra sidan är det många människor man inte förstår sig på. Nej, inlägget ska inte handla om mina många frågetecken kring en mans tankar om familj... Ska ist gå och kramas med min man!

Är otroligt tacksam att min man kom hem samma kväll! Det känns som bäst när han är hos mig. Med honom är jag hel. Ja, han är min liv! Älskar dig maken min!


//JP

Glömde...
Har kollat med maken och mitt inlägg är godkänt samt här har ni en länk...

http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.1604722-25-aring-gripen-efter-trippelkrock

Även denna dag...

Så har även denna dag nått sitt mål. Tror Nikitas snoriga näsa har påbörjat en vistelse hos mig. Nja, kanske inte själva näsan. Känner mig fryssen men skulle mer misstänka det beror på trötthet.
Idag somnade hon kring 21:30?! Tiden mellan 20:00-21:00 var minst sagt intensiv. Som hon plöjde! Tyvärr gjorde inte detta rus henne mer sugen för att dejta John Blund, utan vaknade med ett skrik ca timmen senare. Lite nynnande och kramande så slocknade hon igen. Återstår att se för hur länge...

Idag har jag iaf hunnit dammsuga och svabba medan Nikita härjade med pappa sin. Får se om tiden finns för lite mera sysslor imorgon.

Nu ska jag skynda mig att sova några minuter för oavsett vad jag önskar och vill, tror jag natten bjuder på gråt och mat. Tack gode Gud att jag ammar!

C ya!

//JP

Änglarna omkring oss.

Jösses vilken dag! Hade hoppats på ett bättre avslut än detta!
Tur att det finns de som vakar över dom man håller kär!!!
I övrigt har resten av dagen varit tung. Snorig och pipig eftersom bristen på sömn inatt gjordes påmind. Även om jag lyckades få henne att sova några timmar under dagen så börjar det kännas. Trött i både kropp och knopp. Känns som man är på gränsen till att fälla en tår. För att i nästa stund mötas utav ma-ma och ett smile. Ja och med ens är alla tyngder borta...åtminstone för stunden. För nog känns det på när en bebis vart snorig och hostig i två veckor. Samt att mamma-beroendet har utvecklats till en drog. Intensiva nätter och stimulerande dagar. Hon klättrar på allt! Hon är knappt still två minuter. Ständig pejl vart jag är. Gubben jobbar och står i så man vill ogärna lasta.
Fast det är som LP nämnde idag. Vi jobbar ju oxå, konstant. Nu är det dock svårt när snorvalpen mest nöjer sig med mamma.
Oj, de lät som han aldrig var hemma och hjälpte till. Så är det givetvis inte. Han är hemma mellan varven även om det känns som det är nästan aldrig :)
Skit samma. Ska inte behöva ge er massa förklaringar. Huvudsaken jag vet :P Nikita har en förbaskat bra pappa!!!

Igår hade vi finfrämmande från Gävle. Gav bort en napp som Nikita aldrig förstod vitsen med. Så nu har Vincent fått en rosa napp :) kul tycker jag. Det gäller att vara stark i sig själv redan från början! :D

Nä nu måste jag sova. Dick misstänker jag att om jag somnar så kommer det att komma många läskiga drömmar. Sånna...."Tänk om"-drömmar.

God natt på er!

//JP

Smärta och välgång.

Har jobbat undan allt idag så nu är jag åter ledig. Nikita sover sedan några timmar tillbaka och jag misstänker att hon snart kommer att vilja gosa med sin mamma.
Idag var vi på föräldraträff. Dom hade slagit samman två grupper så det var fullt med små barn där och en och annan vuxen med för den delen. Ska ärligt erkännas att jag knappt vet vad dom surrade om då de flesta barn inte redigt vill sitta tyst och stilla och observera. Men det var om basiller och vad man kan göra. Lämpligt eftersom Nikita är snorig. Men nu är hon snart återställd.
Min tumme börjar bli bättre även den. Har svårt att ta i och att belasta den med lite tyngd men det gör inte lika ont att röra på den. För er som missat....jag har ramlat. Tur i oturen var att Nikita satt kvar sovandes i bilen med pappa! Hade jag haft henne i famnen hade man offrat sig så det skulle inte vart oväntat med en bruten arm. På mig alltså.
Nu gick det bra ändå. Lite smärta får man stå pall för :D

Nu ska jag se om jag hittar något ätbart innan det är dags för kväller.

Lägger med en bild på Nikita. Bebisen med byxorna full med myror!

Ljuset brinner.

Vissa dagar känns det extra mycket. Saknaden efter mina trofasta pälsvänner.
Allt eftersom Nikita börjar nå högre höjder känner man av saknaden inom en.
Dessa jobbiga känslor som får en att gråta inombords. Kan fortfarande inte förstå att Irma har somnat in... Att jag aldrig mer kommer att få gosa in mig i hennes famn. Att mötas i dörren av denna glada och kärleksfulla individ gav mig så otroligt mycket lycka. Att få sitta tillsammans med mina hundar och låta mina tårar rinna för att mötas utav deras tysta men kärleksfulla blick, gav mig orken att fortsätta. Jag tror inte man kan förstå hur mycket dessa individer har betytt för mig.
Det finns val i livet man ångrar och andra val som man skulle göra om utan att blinka.

De senaste nätterna har jag haft många jobbiga drömmar om djuren, men framförallt Irma. Vaknar och känner hur tårarna rinner. Inatt var det dock rätt lugnt eftersom man knappt sov alls. Hoppas på några fler minuter inatt samt inga jobbiga drömmar...

Nej, usch! Jobbigt ämne. Men nog finns det ett hål.

Vi tände ljus idag på kyrkogården oxå. Både i minneslund och gravsten. Möjligen därför man tänker extra mycket på saknaden av hund.

//JP