Tur att det finns de som vakar över dom man håller kär!!!
I övrigt har resten av dagen varit tung. Snorig och pipig eftersom bristen på sömn inatt gjordes påmind. Även om jag lyckades få henne att sova några timmar under dagen så börjar det kännas. Trött i både kropp och knopp. Känns som man är på gränsen till att fälla en tår. För att i nästa stund mötas utav ma-ma och ett smile. Ja och med ens är alla tyngder borta...åtminstone för stunden. För nog känns det på när en bebis vart snorig och hostig i två veckor. Samt att mamma-beroendet har utvecklats till en drog. Intensiva nätter och stimulerande dagar. Hon klättrar på allt! Hon är knappt still två minuter. Ständig pejl vart jag är. Gubben jobbar och står i så man vill ogärna lasta.
Fast det är som LP nämnde idag. Vi jobbar ju oxå, konstant. Nu är det dock svårt när snorvalpen mest nöjer sig med mamma.
Oj, de lät som han aldrig var hemma och hjälpte till. Så är det givetvis inte. Han är hemma mellan varven även om det känns som det är nästan aldrig :)
Skit samma. Ska inte behöva ge er massa förklaringar. Huvudsaken jag vet :P Nikita har en förbaskat bra pappa!!!
Igår hade vi finfrämmande från Gävle. Gav bort en napp som Nikita aldrig förstod vitsen med. Så nu har Vincent fått en rosa napp :) kul tycker jag. Det gäller att vara stark i sig själv redan från början! :D
Nä nu måste jag sova. Dick misstänker jag att om jag somnar så kommer det att komma många läskiga drömmar. Sånna...."Tänk om"-drömmar.
God natt på er!
//JP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar