Människans beteende.

Varför ber vi om ursäkt för våra tankar/känslor? Varför fungerar människan på det sättet? Har vi inte rätt att få tycka och tänka, känna och tro? Måste vi ursäkta dem så fort det "stör" en annan individ? 

Jag är absolut inte ett dugg annorlunda. Jag kan hantera konflikter, däremot känslomässiga konflikter är svårare. Mitt drivande att inte såra mina närmaste är starkare än kraften att "upplysa". Lustigt hur människan fungerar i olika situationer. Lika hur vi förändras efter händelser.. Sjukdom, dödsfall, barn m.m. Allt påverkar och bearbetar oss till vilka vi blir. 

Tänk om vi kunde sätta ord på alla våra tankar. Eller iof, vi hade väl mest troligt bara ursäktat oss då?! 

Jag inser att det blir långt mellan mina inlägg. Men tiden...denna tid...och motivation ;) 

Nä, lite tvätt innan läggdags. Vart fasen tar barnens kläder vägen?! Behovet av utökad garderob är stort. Hos alla i familjen iof  

Passar på att tacka mamma för all hjälp. Om det inte vore för dig hade jag mest troligt suttit i tårar nu. 

//JP