I skuggans sken...

I mörkrets ensamhet plockar jag bort de sista felplacerade sakerna. Strävan efter fläckfritt gör sig oftare påmind när man är trött och skör. Tacksam att min son sover i "pigkammaren" vilket hindrar mig från att rensa i köket. 

Veckan har varit lång, någonstans hoppas jag den ska sluta bättre än den började. 

Kryper ner bredvid min älskade son. Hur underbart de än må vara att höra han andas, är det jobbigt för själen att höra han så täppt. Jag gör vad jag kan för att skydda honom, men hans snoriga och minst sagt kärleksfulla syster har oxå hon starka åsikter. 

Älskade liv. Tänk hur livet kan vara mig givmild. Alla mina hjärtan i livet, stora som små. 

Lämnar i den stämning sinnet hamnade i och försöker mig på lite sömn. En svårfångad "art" med småbarn...och...de vanliga?!

//JP