Jagaren bär lingon.

Ni är få som hört talas om jagaren men låt mig berätta vad jag hörde om honom här om dagen.
Det var ganska sent på kvällen som han vandrade ut i skogen med sin bössa och en hink. Solen hade precis gått ner och månen lyste klar på himlen. Han gick längs en snårig stig och funderade på vart denna väg skulle leda honom. Han mötte en annan jagare som precis var på hemgång. Han berättade för våran jagare att det fanns inget att finna längs denna stig.
Jagaren bestämde sig ändå för att följa sin magkänslan och fortsatte treva i snåret. Han gick och gick och det vart bara mer och mer krokigt. Han fick ducka för hinder längs vägen och hoppa över stubbar och rötter. Han snubblade många gånger och slog sig hårt på benen. Han tvekade många gånger men tog ändå modet att fortsätta.
Efter många timmar nådde han en glänta som månen lyste upp och där...där hittade jagaren röda vackra bär som var det godaste han någonsin smakat. Han plockade med sig några bär i sin keps och fortsatte längre in i skogen. När han plötsligt hör ett dån Han laddar bössan och fram stiger en mäktig älg. En älg så stor och ståtlig som få skådat. Han gör sig redo att skjuta men hejdar sig i sista stund. Vem har den rätten att sätta stopp för denna ståtliga herre?! Han inser hur lycklig han är för att ha fått möta denna individ och bestämmer tillslut att låta honom leva och jagaren vänder hemåt.
Hans poäng för natten var att livet är en ständig kamp och man får kämpa väl för att se saker och hitta den lycka alla eftersträvar.
Dagen därpå gick jagaren till en slaktare och köpte sitt kött. Inte lika fint som det han såg i skogen...men det finaste man önskar kan å andra sidan inte köpas för pengar.

Det var den lilla berättelsen om Jagaren...väldigt olik den jag brukar plåga min man med när han ska sova men även jagaren kan ha sina seriösa dagar.

//JP