Farmor...

Idag har det vart en sådär dag som man hade valt att gömma sig hos farmor. En trygg plats där man någonstans vart förstådd i tysthet och ompysslad av sann kärlek.
Vill inte påstå det skett något speciellt, men har ändå lidit av en sådan dag. Gnuggar min ring lite extra som är en av dom minnen man har efter henne.
Ja, nog saknar jag henne. Vi var nog allt lite av samma skrot och korn. Vi tyckte oftast lika och vi bad inte om ursäkt för det :)
Livet kan tyckas orättvist..som tar dom vi behöver lite extra mycket av. Jag hade önskat att hon kunde ha deltagit på mitt bröllop och att hon skulle fått träffa Nikita. Att hon skulle fått se mitt hem och fått veta att det ordnade sig tillslut. Vilket hon säkert aldrig tvekade på.
Även om jag vissa stunder saknar henne mer än något annat så vet jag att hon finns där. Jag bär alltid ringen till minne av henne och i mitt hjärta finns hon alltid kvar. Jag vet att hon var förtjust i min Irma så det är skönt att veta att dom har varandra där dom nu är.
Ja du farmor! Se till att träna på vändtian för en dag kommer jag och då du! ;) <3

Hade tyvärr ingen bild på farmor på telefon så ni får föreställa er henne som den ängel hon är.

//JP