Gårdagens brev?!

Ja, det är några dagar sedan jag lovade ett inlägg. Inte någon ide att komma med undanflykter. 

Det är strax dags för kväller men kom att tänka på mitt löfte till er.

Det är inte mycket som sker som kan vara av intresse för er att veta. Även om jag tycker varje dag är helt fantastisk. Aldrig kunde jag ana att det är så spännande att se all utveckling och kreativitet som sakta smyger sig fram. Jag vet inte om det just är för att att det är mina barn. Utvecklingen hos andras barn är även den intressant. Det ligger väl rätt i tiden, min tid. 

Man hör hur valpen leker och pratar med sig själv och dockorna, hur fantasin flödar och hur hon ska gå till affären på låtsas. Eller "åka till affäret" som hon själv säger. Hur hon förvränger rösten och busar och hur hon skrattar till tok på tv'n. Ungen har humor! Hon vet även vad hon vill. I de avseende hon får bestämma så utgår man från hennes vilja. Givetvis sker de tester från hennes sida, som många gånger kan påfresta de trötta sinnet. Men förhållandevis går vi hand i hand. Likväl som jag vet hur jag kan "manipulera" så vet hon hur man lindar mamma runt lillfingret. Hon är inte ens två år?! 

Ludde börjar även han visa nyfikenhet för omvärlden och förstår att det finns mer än bara mamma. Vilket leder till att han nattetid vill ha mamma nära, mycket nära. Men det är okej, även om det vore skönt att för en natt ha heeeela sängen själv. Det är en del i utvecklingen och den styrka som den enskilda individen behöver. Det är inget som varar i evighet, utan man får leva i nuet. 

Jag känner mig säker, jag blir inte lika paralyserad av alla div besked man läser. Jag utgår från min magkänsla och våra åsikter. Jo, Mattias har oxå en viktig roll även om det är jag som är hemma med dem. 

Offentligt ammande, för eller emot? 

FÖR! Jag ser hellre att barnen får mat/närhet/törstsläckande eller vad det nu kan vara, än att höra barnen gråta i vild förtvivlan. Vad är egentligen problemet? Helt ärligt?!  Senast i lördags stod jag på Childrenshouse med Ludde hängande i bröstet. Hyfsat diskret men ändå ammande. Vet inte om de som stod bredvid ens fattade vad jag gjorde. Nu hade jag inte kunnat göra så med valpen, hon var en sådan tös som satt länge vid bröstet. Ludde är en smula effektivare på den biten. 

Nä, jag är ledsen men nu ids inte ögonen mer.

Ska verkligen försöka bättra mig, hört den förut? :P 😜

//JP

Imorgon

Ja, imorgon ska jag ta mig tid att blogga idag är jag alldeles för trött, och humöret dalar. Då kan de bli dumt. Så...natti natti. 

//JP

Bristningsgränsen...

Ja som rubriken lyder är det lite så det känns just nu. 

Min kropp är visserligen hyfsat van att inte sova, men brukar lyckas finna några stunder på dagen den kan vila. Just nu är det en väldigt intensiv period för Nikita. Hon bearbetar utvecklingen på natten vilket resulterar i att hålla både mamma och brorsan vaken. Även om det känns som man hanterar läget ganska bra så börjar det kännas nu. 

De senaste nätterna...eller veckor borde man egentligen säga...har sett ut ungefär såhär:

19:30 barnen går och lägger sig. 

22-23 Ludwig vill äta. 

01-02 Nikita kommer in och vill då ha välling.

01-02 Ludwig vaknar och vill amma.

03-04 Ludwig vill äta igen.

05:00 Nikita sover oroligt och börjar böka.

06:30 Ludwig vaken och vill kliva upp.

07:30-08:20 Nikita vaknar 

Kan fortsätta med dagen....:

Blöjbyte vid uppstigning samt påklädning för dagen.

08:00-08:30 Frulle för Nikita 

08:40 Ludwig vill äta sen sova.

09:00 har Nikita dagis vissa dagar och åter 15:00. 

 Om inte dagis...

11:00 Lunch

11:30 Ludwig hungrig

12:00 Nikita sover middag

13:00 väcka Nikita

14:00 Ludwig äta sen sova

14:30 Mellis för Nikita

16:00 Ludwig äta

17:00 middag för hela familjen

18:30-19:00 Nikita får "kvällsfika". 

19:30-20:00 läggdags....

Nu har jag inte tagit med div blöjbyten, kurragömma, legobygge, bokläsning, bebisjoller eller barngos. 

Inte heller dom dagar det är babyrytmik och babysim. Eller allt plockande efter familjen och städning, tvättning, duschning...osv. 

Jag nämnde väl att min dotter är av bestämda åsikter, ogillar mat och saker som innebär att man inte kommer undan. 

Jag hinner absolut inte allt varje dag. Det tar mig 30-60 min att somna efter att jag blivit väckt...allt som oftast numer ca 30 min. Men det ger en inte många timmar till sömn. Nu finns det bättre nätter än detta men oxå betydligt sämre... 

Så jag beklagar att mitt humör inte håller jämna steg med alla. Att håret står kors och tvärs och att spegeln är smutsig. 

Min kropp värker av allt bärande och bubbande. Behöver jag säga att alvedon inte funkar?! Huvudvärken blir betydligt värre när kroppen blir "utbränd". Vila på dagen? Nu har jag så otroligt svårt att sova på dagen oavsett hur trött jag är. Allt som snurrar, då hur mycket som helst bör göras. 

Missförstå mig rätt! Barnen är underbara! Dagarna flyter oftast bra och vi har hittat våra rutiner. Men Nikita är så otroligt mammig och visst hade det vart skönt om hon kunde finna sig i att pappa gjorde saker. 

Men det är tur att det ändå är för en ganska kort period i livet. 

Jag vet iaf att jag är bra. Jag känner barnen så otroligt väl. Förstår deras kroppsspråk och beteende utan och innan. Jag är delaktig i de mesta. Jag stressar hellre när tiden ges än att byta lekstunden tillsammans. Som jag läste på nätet. Jag gör mer på sju minuter än många gör på en hel dag. Jag drar fram som en orkan när jag är "fri". Önskar jag hade haft tid för biltvätt och fönstertvätt med...men seriöst, jag hinner inte det! 

Vet ni vad det bästa med de hela är? Jag kan klaga bäst jag vill för det är ändå jag som lever det! Men sen får jag krypa ner bredvid mina barn och mötas av deras mjuka blickar och varma skratt. 

Trött, hungrig och så fruktansvärt ont! Men ack så glad jag är att just jag får leva det livet. 

Nä detta duger inte!

Blogga på dagtid?! 

Ha de gott! ;)

//JP

Sömnen är chanslös

En av de bästa saker jag vet är att gå till sängs tillsammans med min man. Men hur tänkte jag då?! Att ge min man GTA 5 i present. Han måste ha vart värt de trots allts. Ja, helt övertygad. Iof var det från barnen...kan man dra av de på deras pengar? 

Visst är det härligt att se lyckan i andras ögon?! Speciellt om man själv bidragit till den. 

Nä, idag är jag mest bara besvärlig. Förbannade huvud/nacke...!

Dags för sängen och hoppas man hinner somna innan plikten kallar. Om ca två veckor blir han fyra månader! FYRA! Helt sjukt vad tiden rusar. Snart är man tillbaka på kont....hmm. Ja, vart jag nu är tillbaka. Det återstår att se. 

//JP

Trög start i uppförsbacken.

Jag hade nog precis börjat förstå att jag var mamma. Ja, ni förstår att bara för att hon sa mamma betyder det inte att man förstått fullt ut. Idag sitter jag här... 30 år och tvåbarnsmamma, fru och lycklig husägare?! Helt fantastiskt! 

Klart att man är trött och vissa dagar känns det motigt att kliva upp ur sängen. Måndagar är jag oftast som mest effektiv. Synd att säga att man är utvilad efter helgen, men man har fått några smulor extra av sin äkta hälft. Han är fortfarande den som håller ihop mig.

Dagarna varierar lite, men man kan väl i snitt säga att jag har en timme per dag som kan spenderas hyfsat fritt. Då bör lämpligen saker göras där man annars inte har möjlighet med två barn på armen. Ex städa trappen, skura golv, plocka, äta, duscha, tvätta, vila...ja ni fattar. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Det är helt otroligt vad man plockar om dagarna! Då menar jag inte bara efter min lilla virvelvind.... Ändå hinner man inte allt man hoppats. Dock märker åtminstone jag hur mycket man servar i "vanliga fall". 

Ja just, den där timmen. Den gäller ju enbart om bägge barn bestämmer sig för att sova samtidigt! I annat fall har jag inte samma möjlighet till distanserna. 

När jag gick gravid med Ludwig fick jag upprepade gånger höra hur jobbigt det skulle bli och hur tufft allt skulle vara. Visst kan man känna sig låg ibland och frustrerad att inte själv kunna få avnjuta fem minuter på toaletten, eller bara få vara ensam några sekunder. Att inte behöva stressa till affären eller kasta i sig maten, samtidigt som man servar...och serverar. Att få sova flera timmar under natten och ligga och dega en stund på morgonen. Jo, klart man kan känna saknad av det. Men samtidigt, när man sitter och föder den ena med fast föda och den andra hängandes i bröstet så njuter jag av tillvaron. Jag får ta del av en otrolig utveckling och se hur dessa kollin präglas på en och blir självständiga individer. 

Att lära dem hur man pratar, går, observerar osv är helt fantastiskt. Att veta att jag är en av deras viktigaste punkter i världen...ja då kan man stå ut med att att läsa Alfons Åberg när man sitter på dass. 

Jag avundas de som får en liten stund för sig själv någon gång under veckans dagar. Det är absolut något man egentligen behöver. Men jag skulle kunna komma med en miljon bortförklaringar, och det skulle precis bara vara bortförklaringar. 

Skojade med maken för ett tag sedan att när Ludwig är 6 månader så kan han få vara hemma med dem. Att det var hans tur att leva det "avkopplande" hemmalivet med allt vad det innebär, så kunde jag jobba och slita. Haha, ja...vad ska vi säga. Älskade du! Nä, jag håller mig hemma med dem. Jag börjar få bra koll på hur logistiken fungerar med två barn. Dagis, babyrytmik, bad, äta, sova, bajsa...ja ni vet. Till råga på allt, man blir stark med! Sen klart att min kropp och knopp lider stundvis...stundvis mer.

Allt har två sidor. Man kan inte bara få de fridfulla och glädjefyllda. Man måste tampas med tårar och sömnbrist med. Detta är inget baserat på att just mina barn är födda så tätt, utan de bara är sä det är. Om man tycker att man har dåligt med tid med ett barn...då anar du inte hur lite tid du har med två. 

Hör till saken att vi dessutom rustar kåken....Jag saknar min man väldigt ofta, även om han är våningen ovanför mig. 

Nä, dags att avrunda detta inlägg innan jag spinner in på ny tråd. Allt som snurrar, allt man skulle vilja få ner. Orken är inte redigt närvarande! Dags att nanna kudde innan nattens utfodring börjar...

//JP

P.S! Vid något tillfälle ska jag ta och läsa igenom mina egna inlägg....blir väl ungefär när Ludde har tagit studenten. D.S!

Fantastiska år!

Ja igår var det exakt fyra år sedan vi fick nycklarna till huset. Nog börjar man se förändringar. Det är inte bara i livet det skett förändringar under denna tid ;)

Grattis till Maarit, Lena ,Patrik & Dille som fyllde år igår. Hipp hipp hurra!!!

Idag fick vi främmande från viken. Nikita fick busa lite med H och hon berättade sen att de va hennes kompis. 

Snart planerar jag göra kväller, de börjar kännas på... Snoriga näsor borde inte få existera! 

Imorgon är det både vaccination, sjukgymnast och gos på listan. 

Redan tre månader?! Står inte på innan Nikita fyller två år heller! 

Nä! 

Dags att göra det enda vettiga. Natti natt!

//JP

Fördomsfritt

Nu var det sådär länge sedan man gjorde ett inlägg igen. Borde egentligen sova då man är tröttare än tröttast. Men hjärnan...ja att få den att pausa är inte alltid lika enkelt. 

Ibland önskar jag att det fanns någon som helt utan fördomar eller dömmande kunde lyssna på allt mög man har inom sig. Bara lyssna lixom. Men alla dömmer vi, alla har vi fördomar. Även om vi inte säger de högt så finns de där. 

I övrigt är valpen lite krasslig. Men hoppas de går åt rätt håll och att de andra två slipper! 

Ger mig själv tillåtelse att blunda lite nu. Innan Ludwigs matklocka ringer. 

Natti natt!

//JP