Ja, det må hända att man drabbats av en mansförkylning. Har växelvis feber vilket hållit i sig i över en vecka. Hostar till jag spyr. Kan inte tvinga i mig mat utan håller till flytande. Hinkar cocillana varvat med Alvedon men huvudvärken vägrar ge sig. Det ömmar i kroppen och en å annan sammandragning!!! Ja precis, inte bara mansförkylning utan gravid oxå?! Hostat ligamenten sura och stackarn får ta det som finns i matväg. Vågar inte ställa mig på någon jävla våg! Ont i hela bäckenet som påverkas av mina hostningar samt brist på bl.a. vila. För just, min önskade lilla dotter har ju drabbats av samma eländiga virus. Vilket leder till massa hosta, dåligt matsug och varande ögon. Så ist för att försöka kurera mig själv kämpar jag med ögontvätt, snorpapper,tröstande och bärande. Mediciner och sprayen samt tvinga i henne vatten. Hennes feber på nätter och min hosta som tillslut väcker även henne.
Ja, idag var det nära att kroppen säcka samman. Men nej! Bit hårt och kom igen.
Ingen ska fan komma och säga att en mansförkylning är jobbig! De minsta man kan begära är lagad mat och städat hus ja...om dom inte är gravid och samtidigt sköter en annan sjukling.
Det är då en jävla förkylning och vara jobbig!!! Men eftersom jag haft den i över en vecka så borde den vara på g att vända...eller?
Nu måste jag skynda mig sova lite innan älskade Kita vaknar. Borde skaffa mig en potta oxå :)
Ja efter så långt uppehåll i bloggen var detta var ni fick. En hormonfylld migränbitch med stora sömnproblem :)
Men trots allt gnäll så är iaf Nikita lätt att ta hand om jag kommer dock behöva en del omsorg ett tag framöver. Men bara jag inte hostar/stressar igång värkarna!
God natt på er! Vi kanske hörs snart igen
//JP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar