Ensamhetens kall...

Borde nog inte blogga nu egentligen. Sinnesstämningen är inte redigt i bloggläge. Ändå känner man att just nu vill jag skriva. Nackdelen med att inte vilja dela sig helt naken. Att skrika i en glasbruk vore något. Åtminstone betydligt bättre än som jag gjorde, tappa den på tån. Burken höll...tårna med men aj så ont det gjorde!
Imorgon är det onsdag igen. Halva arbetsveckan. Ja inte min arbetsvecka då. Den varar alla dygnets tider. Tar ingen hänsyn till röda dagar eller gröna?! Ändå värt det! Utvecklingen, glädjen...känslan. MIN! Ja, halva "ägandet" delas givetvis med min man..men iaf!
Nej, detta duger inte. Gräva ned sig bakom hörnet och återuppstå.

//JP